Uppdaterat: 11 oktober 2025
Rytmik, konstmusik och kulturarv är en utbildning för scenartister med funktionsvariationer. Konceptet har vuxit fram under några års tid i utvecklingsarbetet hos Dansgsruppen BaRocka på Teaterfiket i Lidköping.
Vi kombinerar rytmik med den teatertradition som kallas "devising". Allas delaktighet och medskapande är grunden. Vi lär oss också nytt om musik och scenskapande. Och vi öppnar upp vårt rika kulturarv, och bekantar oss med den klassiska konstmusikens många stämmor, rytmer och inneboende berättelser.
På bilden: Maria och Christine från Teater Barda inför första genomlyssningen av Wilhelm Petersson-Bergers tredje symfoni, Same Ätnam.
Hur lärde vi känna Teater Barda och fick idén till att samarbeta med rytmik? LÄNK.
Foton och videos finns också i Facebookgruppen:
Besök till Petersson-Bergers hem "Sommarhagen" på Frösön
Flera av artisterna från Teater Barda hade tidigare besökt Petersson-Bergers hem "Sommarhagen" på Frösön. Men ingen hade då fått gå in i alla rum i detta spännande hus, och det var det vi fick göra nu!
Petersson-Berger, eller P-B, levde mellan åren 1867-1942 och blev en av Sveriges mest betydande kompositörer. Han var en kändis redan under sin levnadstid och är än idag välkänd i Jämtland. Flera av artisterna i Barda har haft roller i P-Bs vikingadrama "Arnljot" som spelas utomhus på Frösön varje år!
För BaRockas artister var det däremot första gången som P-B gjordes bekant. Bara Maria hade varit där på besök för några år sedan (och velat komma tillbaka).
Vad händer då när vi får en mycket väl förberedd visning av de två guiderna Börje och Maria, från Wilhelm Petersson-Berger stiftelsen, som mötte upp oss? Kanske skapas det sammanhang, något meningsfullt och en känsla av att ha lärt känna personen och människan Wilhelm P-B? Kanske hjälper det också att förstå hur P-Bs musik tillhör ett gemensamt kulturarv?
För nu säger vi alla P-B. Vi vet att han älskade sin mamma över allt annat, och att han alltid hade en katt till sällskap som hette Kurre. P-Bs hem "Sommarhagen" designades just för honom. De de stora liggande fönstren släpper in ljus, och naturen! Naturen var hans stora inspriationskälla. Hans trygghet var vännerna och att vara i goda vänners lag, berättade guiderna.
Men, i sitt jobb som musikrecensent (det var så P-B tjänare sina pengar) kunde han vara mycket skarp och kritisk, till och med elak. Det hände därför att han kallades Petersson-Arger.... (!!!).
Innan vi åker tillbaka till Teater Bardas lokaler i Östersund besöker vi också P-Bs grav uppe vid Frösö kyrka där vi kan se ut över den vackra vyn och med Storsjön nedanför.
Teater Barda instruerar ett tufft och effektivt fys-träningsprogram!
Det föll på Bardas lott att förbereda och genomföra uppvärmning med fys-träning de två utbildningsdagarna.
Första dagen ett lite kortare program, och ett längre och betydligt tuffare program den andra dagen.
Musiken är omväxlande, och rörelserna är inte helt olika de i Teaterfikets "tabata-pass".
Men, flera av övningarna tar särskilt fasta på styrka och snabbhet som kräver bra kondition och uthållighet. Detta inspirerar BaRocka!
På bilden: Sebastian vänder ryggen till, Camilo till höger. Längst bort till vänster Christo, och längst ner i mitten Bardas verksamhetsledare Camilla.
BaRocka visar sina rytmikövningar till Vivaldis "Våren"
På eftermiddagen den första dagen visade BaRocka tre sätt att arbeta med rytmik till ”Våren” (1725) av Antonio Vivaldi:
Första satsen, Allegro: fri rörelse – att följa musiken. Växlingen mellan tungt och lätt.
Andra satsen, Largo: att "taktera" en långsam 3-takt (vi jämför med taktering i 4-takt).
Tredje satsen, Danza Pastorale: gemensam ringdans, att följas åt, improvisera och imitera (12/8-delar).
På videon intill visar Christo och vi andra från BaRocka hur vi övar den långsamma 3-takten i den andra satsen (Largo, som betyder stort och brett) genom att "taktera" med båda händerna: 1) ned, 2) in mot bröstet och 3) ut till sidorna, igen och igen...
Taktering är en form för lyssnande i rörelse som hjälper kroppen och muskelminnet att känna igen och ta till sig musikens puls och taktart. Taktering kan också leda vidare till att spela instrument, skapa musik eller till dans och rörelseimprovisation!
Att lyssna här och nu - och vänta med detaljerna!
Bilden: Noter över P-Bs huvudteman i den tredje symfonin, Same Ätnam. (Publicerat i Dagens Nyheter den 9 december 1917, tre dagar före urpremiären i Stockholm).
De fyra satserna i den tredje symfonin, hade P-B ägnat åt uppelvelser och tankar om fjällvärlden och den samiska kulturen i Jämtland: 1) "Forntidsbilder", 2) "Vinterlandskap", 3) "Sommarnatt" och 4) "Framtidsdrömmar".
När vi arbetar med rytmik finns flera olika sätt att för första gången bekanta sig med ett nytt musikstycke. Men, det finns alltid en viktig ledstjärna: att börja med upplevelse, och känsla av helhet. Och, att vänta med detaljerna!
Tidsfaktorn är därför också viktig. P-Bs tredje symfoni, med alla fyra satser, är ungefär 42 minuter lång. Att under två dagar hinna med helhetsupplevelsen av hela symfonin skulle därför vara orealistiskt. Bättre att välja en av de fyra satserna, som var för sig är ungefär 10 minuter lång.
Vi valde den fjörde och sista satsen: "Framtidsdrömmar".
Vi är ju också framtiden! Och vi skapar teater, dans och scenföreställningar för framtiden!
Men, vid det här tillfället analyserade vi inget om P-Bs tankar om fjällandskapet, den samiska kulturen och framtiden. Sådan information, kommer först i en senare fas! Därför analyserade vi heller inte något av de huvudteman - där samiska joikar kan urskiljas - som förekommer i de fyra satserna.
Vi bara lyssnar... i vår egen upplevelse och känsla av helhet, utifrån oss själva här och nu!
ABC-dans, tre roller och inbördes positioner
På bilden: Helen instruerar, och Ann-Sofie, Madde och Christo visar. Erik ser på och lyssnar.
Både BaRocka och Barda har lång erfarenhet av att lyssna och röra sig. Den stora nyheten - för alla! - blev att lyssna och ta in helt ny musik, för första gången!
Att röra sig fritt i ett rum kan kännas befriande. Men ibland också osäkert. Det blir ofta formlöst. Vad ska det leda till? Hur ska jag ta in musiken? Vad vill musiken med mig?
På Teaterfiket och på senare år i Dansgruppen BaRocka har vi utarbetat och provat flera rörelsemodeller som på olika sätt ger oss en form som ger struktur och ramar. Och inom formen är vi fria att lyssna, och svara i rörelse!
Den första genomlyssningen av "Framtidsdrömmar" gjordes i den form som kallas ABC-dans:
Dansare A placerar sig någonstans på golvet och intar en position. B ansluter och bildar en position tillsammans med A. Sist kommer C och fyller ut ett mellanrum, eller på annat sätt förstärker B och C. Och så fortsätter det. A placerar sig på golvet igen, och de andra två följer efter...
Just ABC-dans är en form som Barda hade provat på tidigare. Kanske var det till hjälp då rörelsen till musiken blev så direkt redan vid den här första genomlyssningen. Inga tveksamheter!
Schalsdans - solist som väcker rörelsen till liv
På bilden: Ann-Sofie har just hämtat schalen. Det blir helt stilla kring hennen, och och rör sig ut i rummet och väcker till liv
I den andra genomlyssningen av "Framtidsdrömmar" prövades en annan form som också ofta används på Teaterfiket och av dansarna i BaRocka: "Schalsdansen", som egentligen inte är en dans med schalar utan ett sätt att träna uppmärksamhet - att ta initiativ, och att reagera och svara på beröring - i lyssnandet och i rörelsen, och i stillhet!
Mitt i rummet står en stol och på den ligger en schal. Musiken börjar spela... och alla börjar röra sig fritt i rummet... och väntar in att någon ska ta tag i schalen.
Här är det Ann-Sofie som hämtar upp schalen. Alla märker det, och alla stelnar till.
I tur och ordning "väcker" Ann-Sofie de övriga dansarna genom att beröra dem med schalen. Och när alla blivit väckta till rörelse är Ann-Sofie klar med sitt uppdrag, och lägger tillbaka schalen på stolen.
Då är det dags för nästa solist. Alltså, någon tar initiativet, kommer fram till stolen och tar tag i schalen. De övriga stelnar till igen. Och så fortsätter det tills alla (som vill) haft schalen i sin hand och/eller musiken spelat färdigt.
I den här andra genomlyssningen under det cirka 10 miuter långa "Framtidsdrömmar" märks nu att musiken inte länge är obekant. Alla tar ut svängarna lite mer än de gjorde i första genomlyssningen!
Det kvadratiska rummet - att mötas på diagonalen
På bilden: Erik och Sebastian möts på diagonalen. Deras "skulptur" är inte statisk. Tvärtom. De rör sig sakta, nästan som i en "duell", och tar med sig något av den spänning som finns både i musiken och i rummet, mellan diagonalens två hörn.
Efter en paus: dags att lyssna till "Framtidsdrömmar" för tredje gången.
I den form som nu används gör vi oss medvetna om hur vi förhåller oss till varandra i ett rektangulärt rum, och att begränsa rörelsen till rummets diagonal.
Vi gör det först genom att gå flera varv längs rummets fyra sidor, och rör oss ända in i varje hörn.
Därefter delar vi upp oss i 6 par.
Den ena av de två går ner till ett av hörnen, och den andra går snett över golvet till det motsatta hörnet.
Så bildas två grupper, med 6 personer, som står på kö i varsin hörna.
Vi har det nu i kroppen att musikstycket tar cirka 10 minuter, och vi rör oss parvis mot varandra på diagonalen, och möts i rummets centrum.
I mötet bildar vi en "skulptur", och passerar sedan varandra och byter hörn.
Och så fortsätter det så länge musiken spelar.
Dansdialoger - samtal i rörelse, två och två
På bilden: Christine och Helen lyssnar till musiken i "Framtidsdrömmar" för fjärde gången, och samtalar i en dansdialog!
Fri rörelse i "dansdialog" är en ytterligare en form att hantera lyssnandet i och som vi väljer när vi nu framme vid fjärde och sista genomlyssningen av P-Bs "Framtidsdrömmar":
Vi jobbar i samma par som i övningen innan, och tre par får göra sina dialoger på golvet. Övriga tre par är publik.
Dansarna placerar sig på golvet, så att alla får plats, och de två som är i par turas om att lyssna och röra sig till musiken, som i ett samtal, en "dialog".
Efter den här fjärde och sista genomlyssningen är musiken helt bekant!
Rörelserna flödar och växlar i dialogen mellan de två dansarna.
Någon koncentrerar sig på att känna pulsen, en annan på rytmen och dynamiken osv.
Samspelet blir friare och tydligare. Det blir också mer spontanitet och dramatiska uttryck i rörelserna.
En "danstavla" skapas i dansdialoger, och nya möten på diagonalen
På bilden: Maria och Christo möts i en dialog, på diagonalen, och skapar skapar sin "danstavla". Ett lyssnande, och en berättelse i rörelse med flera delar som sätts samman till en helhet.
Då är vi helt bekanta med P-Bs fjärde sats "Framtidsdrömmar" i symfonin Same Ätnamn.
Men, hur förhåller vi då oss till de övriga satserna? Vad hinner vi med?
Vi har på förhand valt ut kortare avsnitt, ett från vardera av symfonins fyra satser.
Första satsen: "Forntidsbilder" (drygt 1 minut av inledningen).
Andra satsen: "Vinterlandskap" (en knapp minut, cirka 13.14 minuter in i symfonin).
Den tredje satsen: "Sommarnatt" (också en knapp minut, cirka 27,19 minuter in i symfonin)
Fjärde satsen: "Framtidsdrömmar" (den sista minuten) som alla redan känner igen.
Tillsammans blir dessa korta avsnitt, när de spelas upp efter varandra, till ett kollage i en ny helhet (cirka 4 minuter långt).
Erik kallade det "danstavla". Det kommer vi också att göra i fortsättningen!
Vår sista utbildningsdag avslutades med utvärdering och reflektioner:
Hoppas att vi ses, ganska snart igen i nya musik- och rörelseprojekt!
Hälsningar från Dansgruppen BaRocka!
uppdatering 7 december 2025
Teaterfiket (ideell förening)
Östergatan 2, 531 32 LIDKÖPING
Org nr: 802536-2743
Bankgiro: 5724-7033
Copyright © Alla rättigheter förbehållna Föreningen TEATERFIKET
